Det här är crap. Mitt liv just nu är crap. Det känns som om jag lever i något som bara ligger och flyter. Svävar omkring på en pausknapp. Jag bara sitter och väntar. Väntar på att allt ska förändras, att jag ska få komma iväg. Det är så långt dit men det är allt jag gör, väntar. Väntar på att få omge mig själv med er igen. Bara sitta på en stol rakt upp och ner tillsammans med er. Att faktiskt få ha ett samtal med någon varje dag som inte är i min telefon. IRL so to speak. Jag visste att ni var den stora delen av mitt hjärta även fast vi har våra olikheter och inte äter samma bagel. Men att mitt liv skulle ta en paus det trodde jag aldrig. Det är klart att jag kan ändra på det. Det är klart att mycket utav det är mitt fel och min ekonomi faktiskt. Men jag känner ingen lust. Jag har satt mig själv i den här svackan.
Jag känner mig samtidigt sämst. Jag bara pratar om hur dåligt jag har det har det här i Sverige. När allt jag egentligen vill veta är hur ni har det. Om ni har det bra. Hur mycket snygga killar ni ser varje dag. När ni äter. Vad ni äter. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. Gör inte det. Ni får mer än gärna sakna mig det hoppas jag. Som om en liten del saknas. Men tyck inte synd om mig. Jag måste bara ventilera.
Jag bor i världens underbaraste lägenhet. När jag träffar mina vackra vänner suger jag in varje sekund eftersom det inte blir så mycket. Jag uppskattar varje sekund. Jag åker hem till mamma och allt känns lite normalt igen. Som om allt är som jag lämnade det där. Iordning på något sätt. Min man, världens underbaraste man. Han ser mig. Ser att jag känner mig ensam och fyller mina dagar så mycket han kan, om så bara för 20 min. 20 min kramar håller mig på topp några timmar till. Han är min familj nu. Han, ali och baland. De tar hand om mig. Det är jag tacksam för, utan dom så vet jag inte. Ni är mina hjärtan och jag längtar så tills jag är där. Och jag lovar, inga sura miner. Bara kärlek i mängder.
Jag som alltid har tyckt att han inte är mer än en liten snorunge blev helt till mig och drabbades av en fet släng bieber fever. Men det är väl helt okej att jag sitter här och skriker i högan sky till denna 14åriga pojkes frisyr och musik?! BABY BABY BABY OOOOOOOOOOOH!!!!!
Idag fyller min vän jebiiii 21 år! Världens bästa jebi som jag saknar så mycket. Om jag skulle ha råd att köpa dig den bästa presenten så skulle jag ha lena bruna ben, kort klänning och klackar så höga att jag skulle slå dom i taket tillsammans med dig! Rulla skrattandes in i er hall och vakna med ångest och huvudvärk. Jag hoppas att du får den bästa dagen. Men det tvivlar jag ju inte på när du har de bästa runt omkring dig. Kärlek till dig och systrarna <3
FANFANFANFAN!! Jag kommer omöjligt klara det här. Det finns inte en chans. Det känns mest som om hela skiten handlar om tur. Har jag tur får jag bara frågor jag faktiskt kan svaret på. Eller att jag lyckas trycka i just rätt svar till de frågor jag är osäker på. Brukar jag ha tur.. nej! IM SCREWED!
Jag ville inte hoppas på för mycket inför den här underbara dagen. Jag älskar hela idén och hela dagen går jag runt som en sol. Jag och mamma pysslade ihop några små lådor till nära och kära med hjärtformade kakor i vilket blev väldigt populärt. Men ändå. Jag träffar ju inte världens mest romantiska människa precis. Även fast han har sina stunder och faktiskt har kommit med rosor ett flertal gånger. Jag hade ju såklart gått och köpt den där ursnygga gröna stickade tröjan som kommer att vara så snygg på honom. Jag trodde att han inte skulle göra en så stor grej utav det men kanske komma med några fina blommor eller något. Men mitt hjärta spenderade hela natten innan och efter med mig. Han gav mig hela sin dag, en brownie som han hade glaserat med ett hjärta med ett N i, och den finaste presenten jag kunde få. Jag erkänner, jag blev förvånad. Hur lyckades han ge mig en bättre present än den jag gav honom? Jag är mästare på att ge presenter. Inte för att tröjan var ett mästerverk men det var ingen big deal ifall han faktiskt inte skulle komma med något alls. Men han slog mig med hästlängder! Jag ska bära det varje dag och asken kommer alltid stå synlig som en favorit. Du är ju så underbar min fina A.
Jag måste säga att jag blivit bättre på att uppdatera även fast jag kanske inte skriver om det jag SKA skriva om. Men jag kämpar på så här kommer min dag!
Jag och ludvig kom väl inte i säng förrän vid halv 6 tiden så vi vaknade halv tre. Jag hade under natten insett att jag glömt köpa mat så jag slet upp stackarn ur sängen så var det bara att traska iväg till konsum. Det var faktiskt väldigt kul förutom att ludvig tyckte att det inte var någon skillnad att handla mat med mig som att shoppa med mig. Jag tog min tid och tittade på priser och funderade på vad jag ville ha och så, haha. Jag var väldigt duktig och köpte ingenting onödigt. Okej, mozzarellan och tortilla chipsen var kanske lite onödigt, men alltid gott! Man måste ju unna sig lite ibland. Det skulle nog inte gått på så mycket om jag åkt till en supermarket eller liknande men jag var lika glad när kassörskan sa "916 kronor tack!". När vi packat upp allting här hemma åkte jag hem. Hem till min lilla familj och åt god thai middag. Då kändes allting bra igen när man fick komma hem och allting var som vanligt. Iväg till jobbet och få umgås med massa fina människor så kändes det ännu bättre. Det var en skön natt ändå. Inte så mycket att göra egentligen tiden gick bara så låååångsamt. Slutade klockan två och då dök min taxi-man patrik upp! Han är allt bra den där patrik! Han har alltid underhållande historier att berätta och tyckte inte alls att det var något problem att köra hem mig som vanligt även fast jag flyttat in till stan och det inte alls var hans område. Känns väldigt bra att ha honom till hands nu när det kan bli jobbigt att komma hem.
Nu är jag iallafall hemma på runkan nr 5 igen. Har faktiskt packat upp det mesta nu och har liiiiite ångest då jag tror att cronja kommer att döda mig när hon ser hur mycket plats jag tagit upp. Har jag tur kommer hon med en liten resväska och tycker att jag gjort lägenheten mysig ändå. Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande ensam och vågar inte riktigt gå och lägga mig. Men som sagt jag måste bli van. Kyss
Nu sitter jag här med en jävla massa kartonger omkring mig. Aland, Baland och Ali gick för en stund sen efter en väldigt snabb och effektiv flytt. De hjälpte också med att montera bord och klädstång och sånna där manliga saker så det är väl mest kläder som ska in i skåpen nu. Men sen gick dom. Det blev helt tyst. Ensamt. Och jag fick total panik. Jag har tusen saker att göra men kan inte tänka på annat än att nu är jag helt ensam. Verkligen helt ensam. Jag ringde till min man för att han skulle lugna ner mig men det slutade istället i tårar. Man ska fan aldrig öppna käften och prata om saker och ting. Han försökte med att det kommer att vara såhär nu och att jag måste vänja mig. Så är väl kanske fallet men inte idag. Uppvuxen i en familj på 7 personer och alltid en nära kontakt till mormor, morfar, morbröder och kusiner. Alltid ett jävla liv omkring mig kanske mest också för att det är jag som pratar. Vem ska jag prata med nu? Jag saknar mamma. Jag vill åka hem till mamma igen. Jag får lära mig någon annan dag. Istället ringde jag till min alldeles egna. Den människa som känner och förstår mig mest. Så nu är han på väg. Min vackra Ludvig.
Ibland så vet jag inte varför jag pratar om dig som jag gör. Som om du är något tillfälligt. Som om jag faktiskt inte ens tycker speciellt mycket om dig. Som om jag sitter och väntar på något annat, något bättre. Som om jag är ensam och du var den första som ville kramas. Som om jag är jäkligt trött på allt drama och bara vill dra. Okej allvarligt jag hatar dramat.
Men du inte är annat än fantastisk! Och jag är mer än förälskad i dig. Om du lät mig så skulle jag visa upp dig för alla jag känner. Jag är så trött på alla åsikter. Du fyller det lilla tomrum som finns inom mig när jag känner mig så jävla ensam det erkänner jag. Men du får mig att bli alldeles pirrig och varm och hela jag blir eld och lågor. Just den där glimten i dina ögon när du ser mig, det tar allt. Den lilla sekunden är fanimej det vackraste som finns. Idag var jag flickvän. I några timmar. Jag var nog gladare och ljusare och underbarare än solen. Och ni fina människor som var det med mig. Sen skojade du bort det. Jag vet inte hur det blev med det. Men det kanske ska vara så nu. Pojkvän. Efter åtta månader. Vi får se. Fan vad vacker du är. Min vackra pojkvän.
Jag tycker att den här var jobbig.. Vad ska man säga? Det är väl typ det bästa som finns helt enkelt. Ingenting som känns så jävla bra och ingenting som gör så jävla ont. Jag tycker att ni kvinnor har beskrivit det väldigt bra faktiskt. De här beskriver också rätt bra
Åh hur ska jag klara mig när ni far i väg till ett land inte allt för långt bort utan mig. Jag vill också dricka sangria, äta tapas, dansa salsa och förälska mig i spanska män egentligen. Jag lovar att jag ska komma och hälsa på. Annars tror jag att jag dör.
Klev upp och öppnade dagens lucka i julkalender, där fanns en liten chokladbit. Sen tog jag en polkagriskaramell till det eftersom det är så himla gott. Två bitar knäckebröd till frukost med ost. Åkte in och mötte upp vackra vänner och så satte vi oss på bagel street och jag beställde såklart en new yorker; rostad bagel med philadelphia, kallrökt lax, gurka och istället för tomat - avocado! MUMS! Till middag; tomatsoppa med pasta och mozzarella! MUMSMUMS! Efterrätt och snack till deckare; tortillachips med smak av ost.
Det här det är min mamma-pappa. Hon är världens bästa mamma-pappa. Min mamma-pappa är en otroligt stark människa även fast hon inte vet det själv ibland. Vi är väldigt lika hon och jag. Ibland så önskar jag att det inte vore så men ibland så finns det ingenting jag är gladare över. Att få vara som min mamma-pappa är något att vara stolt över. Hon lagar typ världens godaste mat. Hon svär på finska. Hon tycker otroligt synd om sig själv ibland vilket faktiskt är rätt underhållande. Hon dansar ungefär en gång i veckan för sig själv i köket. Hon drar sig i hårfästet när hon har satt upp håret. Hon spärrar upp näsborrarna och trycker tungan mot tänderna när hon ska bli fotograferad. Hon städar maniskt nästan hela tiden. Hon tjuter av glädje varje gång hon blir imponerad av sina barn. Hon är precis lika kreativ som jag. Hon vet att jag är som ett litet barn så högtider, namnsdagar, semmeldagar och allt det kan vara får inte missas, då bakar, pysslar eller planerar vi för fulla muggar. Hon fixar allt min lilla mamma-pappa på ett eller annat sätt. Hon är som sagt världens bästa, älskade mamma-pappa.
Han var det vackraste jag sett. Han var det mest underbara jag träffat. All värme och fjärilar som fyllde mig när jag träffade dig. Jag trodde aldrig att man kunde vara så lycklig, så länge, hela tiden. Hur du alltid fanns där. Hur du alltid fick mig att skratta. Hur du fixade saker när jag var stressad och bara ville slänga det i väggen. Hur du lagade mina köttbullar. Hur du överraskade mig när du inte fanns i samma stad. Hur du skjutsade mig på din skateboard och hur du höll dig kvar på mig pakethållare när jag köpt en ny cykel. Hur du lyssnade på mig i telefon när vi skulle sova. Hur du snurrade runt mig med ett gammalt danssteg du lärt dig när jag gjorde mig iordning och jag fick börja om igen. Hur du älskade mig. Du älskade mig som om jag var det vackraste som fanns, som om jag vore en liten skör fågelunge du varsamt tog hand om, som om något bättre aldrig skulle hända dig. Du fick mig att hålla huvudet högt och känna mig som världens bästa människa när jag hörde hur stolt du talade om mig. Jag känner att jag inte kommer fram till någonting. Jag kan inte riktigt förklara mig. Det finns inga ord som kan beskriva oss. Bara jag ska behöva tänka på det får jag ont i hela kroppen och ångesten kryper sig fram. Hur kunde vi låta svek och alkohol komma imellan oss. Vi som sa oss vara så starka. Vi som aldrig skulle ta varandra för givet. Vi som trodde att vi skulle hålla i flera år. Jag vet inte om någon någonsin kommer se mig som du gör. Älska mig som du gör. Förstå mig precis som du gör. Jag har alltid struntat i att vi kanske är olika. Du är min bästa vän. Min absolut största kärlek i livet. Jag kommer aldrig någonsin lämna dig. Det var äkta. Allt var äkta.
Mitt fullständiga namn är Nadia Jeanette Nielsen. Om jag fick bestämma, vilket jag faktiskt får, skulle jag heta Nadia Jeanette Knösch så har det bara inte blivit. Jag är 20 år ung och har precis lika länge bott i denna underbara lilla tattarby vi kallar s-näck. Som person är jag väldigt glad, framåt och positiv, behöver inte säga så mycket mer om det.. Kan gå en del på nerverna, men det är lugnt. Jag pratar VÄLDIGT högt vilket jag vet om men glömmer lätt bort och skäms fruktansvärt mycket såfort någon säger det till mig. Jag har å andra sidan ett väldigt dåligt temperament. Jag lägger nog inte märke till det förens efteråt och säger mest bara oops. Ibland är det faktiskt inte ens meningen det bara kommer som en ordspya och sen sitter man där i skiten. Jag är väldigt kreativ av mig och älskar att pyssla eller måla eller sy eller allt va det kan vara. Min absolut största kärlek här i livet är mina vänner. Det värsta jag vet är tomat och min absoluta fobi är spindlar. När jag festar riktigt hårt under en period tappar jag rösten helt och hållet tillslut. Om någon pratar med mig när jag sover kan man få det mest märkliga svaret. Häromdagen taladade jag om för A att han hade köpt en jätte fin vattenspruta. Jag har sjukt dåligt pigment, svensk sommar kräver sunblock, inte så kul.. Jag lever i min egna lilla film värld och tror att jag har övernaturliga krafter för jag kommer aldrig någonsin råka ut för något ont. Jag älskar att vara kär och tror absolut att meningen med livet är att hitta någon att dela sitt liv med. Favoriträtt är spagetti och köttfärssås.
Okej, jag tänkte att jag borde väl också försöka med det här experimentet. Inte för att jag ens är i närheten på så duktig att skriva som mina kära kvinnor men jag ger det ett försök. Det kanske får mig att skriva lite oftare iallafall.
Dag 01 – Om mig Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 – Min bästa vän Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 – Min tro Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag Dag 11 – Mina syskon Dag 12 – I min handväska Dag 13 – Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar Dag 16 – Min första kyss Dag 17 – Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 – Det här upprör mig Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta Dag 25 – En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 – Mina fiender Dag 31 – Det här brinner jag för Dag 32 – Min största önskan Dag 33 – Det här får mig att skratta Dag 34 – Min hjälte Dag 35 – Ett sista ögonblick
Fixat och klart! Den 1 januari flyttar jag in i min allra första lägenhet med min nya sambo Cronja Hultin. Stackars min lilla mamma som fick lite panik och fällde några tårar. Men jag är så glad och så taggad och det ska bli helt underbart. Jag kommer nog lära mig mycket av dig min kära vän. Kvinnan kommer dock vara borta ca 2½ månad av den tiden vi bor där och jag får panik redan nu när jag tänker på det. Hur ska JAG kunna vara ensam?! Ni kommer få många inbjudningar till pj party! Eller ja, ni som är kvar.. Tre hjärtan till spaninen. Ett annat till Usa. Ett norskt som skulle flytta hit fick ett svenskt att flytta dit. Två till australien. Två är redan i australien. Jag har glömt någon.. Förlåt men jag kommer inte på vem nu. Ni andra som är hemma med era vackra pojkvänner får jätte gärna se mig som ett tredje hjul i leken. Bättre det än att jag ligger ensam i fosterställning i en lägenhet på östermalmstorg. Jag ska iallfall kliva upp VARJE morgon och äta frukost med min nya kvinna innan hon går iväg till praktiken. Kyss på dig
