torsdag.
vi fick börja med att sätta oss i typ en aula och sen säga vilket djur vi tycker att vi är och det kom massa konstiga som kossa, iller och häst? jag själv sa katt, trött men vild, självsäker och sällskaplig. ganska bra beskrivning faktiskt. sen fick vi gå och sätta på oss brandmans kläder som vi hade då vi gjorde alla övningar. typ, stubben, när man ska stå så många som möjligt. repringen, alla ska komma igenom ringen på kortast tid, fönstret, få in tolv tjejer i ett fönster som satt 2 m upp, det var nog min favvo, super kul! sen var det massa fler.
vi åkte ju dit för att få lite bättre sammanhållning i klassen eftersom min lärare aldrig ger upp, jag fattar inte ens varför hon bryr sig..? men lite cred för man väl ge till henne. jag trodde inte att hon skulle lyckas eftersom vi faktiskt inte ens vill lära känna varandra men jag tycker nog att lite närmare kom vi allt.
jag och marine pratade också idag om det här med kärleken och hur man vet vem som är ens första och när hjärtat attackeras med nålar tillslut, eller till och med knivar! och jag förstår dig marine det gör jag verkligen. inget gör så fruktansvärt ont i själen och jag har nog aldrig varit så deprimerad eller osäker på mig själv som under den tiden. och det går inte att beskriva den där känslan alls. jag trodde på riktigt att jag skulle dö, bokstavligen talat inga överdrifter alls, som om jag höll på att torka ut, inte av tårar sånt fanns inte för mig då, utan bara torka ut som en svamp när den har legat på tork så ligger dom ihopskrynklade helt hårda och små. men de räcker inte att beskriva det så heller utan det är som en våg av känslor som bara åker runt runt runt i systemet och.. plågar! som om någon tar ett fast tag runt din magsäck (eller något) och bara klämmer och släpper inte vare sig du sover eller är på grönalund. dygnet runt i månader har man ont, inuti. det är verkligen helt omöjligt att beskriva, det här låter tillochmed lamt även fast jag menar vartenda ord. man måste nästan uppleva det själv för att förstå, fast jag önskar verkligen ingen, inte ens en människa jag grymt hatar, den sorgen.
sen det här med lydia. flytta till manhattan? det funkar inte. alla kanske tycker det låter super kul men jag ser inget roligt alls med det hela och du får ursäkta men jag kommer inte uppmuntra dig att åka. jag kan faktist inte tänka mig mitt liv med dig MASSOR av mil härifrån. nu har jag faktiskt haft dig hos mig i 6 år och jag tycker inte att det är en bra idé att sluta nu. nej fyfan tanken stör mig riktigt mycket att du bara ska swich and away till ett nytt land. vi har ju allt här, sverige försöker ju vara nya usa så mycket som möjligt och just nu kan du ju se det positiva i det, att du på något vis redan har det. nej om man får rösta är min röst NEJ! jag vill inte att du lämnar mig i detta kalla land.
kränkt och förnedrad.
just nu är jag ruggigt förbannad men också ledsen! inte nog med att matte cp b går åt helvete utan man får inte va ifred från stockholm äckliga snorungar!
jag och c/o står och väntar på tunnelbanan i kärrtorp och då kommer två små killar in i 'väntummet' och frågar efter mitt nummer och jag svarar trevligt 'nej jag är inte intresserad'. men det var inte riktigt det svar pojkarna ville ha utan efter att de tjatat ett tag sträcker den ene ut handen och tar tag i min rumpa. jag vänder mig om och säger åt honom att gå därifrån och försöker förklara för honom att han inte har någon rätt att göra så mot mig. ni kanske aldrig har försökt prata med en pojke i 11 års åldern förr men då kan jag tala om för er att det är omöjligt. efter att han skrikit ett tag att det inte är min mark och att jag inte kan skicka honom där ifrån börjar han härma det jag säger fast i ett nana-ljud ni vet sådär småsyskon brukar göra. jag bestämmer mig för att strunta i honom och vänder mig om igen då den andra killen får för sig att göra samma sak och stäcker även han ut handen men med ett fastare grepp den här gången. jag vände mig om fly förbannad och skriker åt honom, samtidigt som han springer åt en annan riktining att han kan dra åt helvete och går sedan därifrån. tjejerna stannade kvar och killarna började spotta på dom istället och även de tar mitt initiativ och går därifrån. sedan går vi allihop tillbaka för att inte missa tunnelbanan. men vi blev inte av med dom för de.. utan de sätter sig bredvid oss och börjar ställa en massa frågor om vart vi bor och hur gamla vi är och när jag inte svarar börjar de vifta häftigt med armarna i ansiktet på mig och jag hade en så stor lust att ställa mig upp och kasta honom ut genom fönstret men modet fanns väl inte, så jag höll mig lugn. sedan sätter de sig ner och frågar om jag är rasist? som om det hade varit lungt om det hade varit en svensk kille som grabbat min röv så jag svarar 'jag har bara inte respekt för sånna som tar tjejer på rumpan' då börjar det tjata om att det inte heter rumpa utan det heter gött, skinkor, stjärt. det slutar iallafall med att de kallar mig hora ett antal gånger för att sedan spotta en gång till och gå av tunnelbanan.
Fyfan för äckliga barn som inte har något vett i huvet överhuvud taget. och vad är det för jävla föräldrar som inte uppfostrar sina barn!? jag fattar inte riktigt hur man tänker när man tar en främling på röven. en klapp på käften är vad de behöver!!
tisdag.
min kära lille kattunge satt också framför datorn och jagade musen, det låter ganska logiskt men det är det inte.. ljuset steg honom tillslut åt huvet och han somnade på skrivbordet, gulle.
det har väl varit en sådär trött dag idag igen.. gick på psykologin och kollade på en film när de exprimenterade om apor. hur de beter sig utan en moder osv. jag är faktiskt ruggit emot "nu ska vi terra djuren" fast jag tänker inte på det annars än när jag ser sådanna filmer.
jag måste också tillägga att jag hatar en viss "åååååååååh va söööet!!!" tjej i min klass. okej hatar var väl att ta i men jag tycker mindre om henne. hon skulle säkert tycka att en såndär lurvig penna man hade i fyran var söt om den var rosa och lite glitter i. jag ser iallafall inget facinerande i ökenräven vilket hon gör..
sedan skippade vi engelskan halva klassen eftersom vi glömt läxförhöret.. det var säkerligen inte bra men vad gör man inte för ett mvg? ni som inte har fröjdis förstod nog inte det där.. men vi kommer alltså få göra provet nästa gång och klara det :) ibland är det bra med fröjdis men oftast inte..
men som sagt har dagen varit seg och jag har typ gjort nada.. men lydias systemkamera som bestämde sig för att stiga fram hade massa vackra bilder från didriks fest som var beste på länge. det var mycket skoj att se!
och så missade man gossip girls det var ju mindre kul..
jag byter ut mig själv mot barnet!
nu är min pojk på väg hit så vi kan se klart filmen vi påbörjade igår men eftersom jag var trött efter resan hem somande jag.. honom har jag saknat eftersom någon liten rumpnisse gått hem till honom och snott hans snowboard kläder och använt i järvsöbacken. lite freaky var det! jag trodde han gjorde en typisk ludde grej och överraskade mig faktiskt, haha.
jag hade också tänk och ringa mitt jobb och ge dom slaps i luren då de har skattat min lön fast de inte en ska göra det!! 1200 gick jag miste om. det suger fan stake. jag kunde ju faktiskt lagt undan ännu mer till resan i sommar annars och inte behövt jobba arslet av mig något mer! speciellt när jag verkligen avskyr mitt jobb.
hittade en sådan mysig bild från skolavslutningen i sommras på tal om att må dåligt dagen efter.
jag och beste kristoffer björk
i will fallow you into the dark.
tidigare har jag inte varit med om någon nära som dött förutom min farbror som gick bort i fjol. men det var lättare att acceptera då han inte tog hand om sig själv. men jag väntar fortfarande på att farmor ska komma hem från sjukhuset även fast jag vet långt där inne att det kommer inte att hända. men det känns inte som om jag fick ett riktigt farväl fast än jag viste att hon var sjuk och borde tänkt på varje möte som det sista.. vi satt iallafall hemma hos henne på juldagen och pratade om att jag skulle skjusa henne på rullatorn till vårdcentralen i bagis för att hämta hennes medicin vilket vi hade mycket roligt åt men hon ringde aldrig utan fick skjus av min faster istället. 10 dagar senare ringde pappa med beskedet. 10 dagar hade gått utan att jag ens gått ner och sagt hej, hon bor 20 m från min port! hela terminen hade jag kommit och hälsat på, lämnat blommor och åkt till sjukhus men hennes sista dagarna då var jag så egotrippad att jag glömde bort min sjuke farmor. men det är lätt att skylla sig själv när det igentligen inte tar en någon vart utan man grummlar bara på det i flera dar..
det går inte riktigt att förstå att man aldrig mer ska träffa någon så kär bara sådär som att banden klipps av vid sista andetaget. det som kommer vara absolut svårast nu är att man ska ärva massa saker, som jag tidigare har tyckt verkar kul men nu när man är i sitsen är det inte alls så kul som jag föreställt mig. man ska gå på begravning som jag kan tänka mig bli 17 000 gånger värre än farbror freddys. men värst av allt kommer nog vara att se andra människor flytta in i den lägenhet som en gång var din. men det tröstar att nu lider du inte mer och du får äntligen vara med din kära. all kärlek till dig!
god kväll sweden, eller kb snarare!
alldeles nyss gick små kusinerna och jag är helt utmattad! julia är för liten för att leka så hon låg bara och sov hela kvällen men liam, ojojojojojojoj är han hög på socker? man skulle kunna tro det för killen är liten men snabb i fingrarna. han bad ärligt talat om att få se tzatziki samtidigt som harry potter. jag undrar lite om morbror magnus sover om nätterna!
igår var vi ju alla hos didrik och festa i hans nya plaza och cronja var hemma från thailand, wonderful feeling! det var grymans kul iallafall tycker jag. man kan inte säga så mycket mer om pojkarna mer än att de är bäst på fest och helt enkelt underbara. men stämningen drogs snabbt ner när någon liten klåfingrig jävel snodde lytts systemkamera. så det var bara att leta, leta, leta but was no were to be found! så jävla sämst att människor är dumma i huvet faktiskt. men lycka till lydia jag hoppas inte judith bussar hunden på dig!.
och jag tycker mest synd om ludvig min pojke. jag har lovat bort en vecka i sommar till pojken då han vill skjuta sin mor eftersom han inte får följa med på resan med kompisarna. även fast han fyller 18 typ tre veckor senare. men bygga turkiet här hemma ska jag göra och bröderna kozmas är inräknade, det blir mer äkta då! jag tänkte iallafall tillägna en låt åt dig så du blir lite glader.
kate walsh - your song
imorgon har jag mitt tredje omprov i natur så wish me luck. jag är inte så säker på att jag kan det för säker har jag varit varje gång jag gått dit men genast vänt klacken så fort jag lagt blicken på pappret. så jag ska nog läsa igenom allt en gång till så jag blir riktigt säker!
puss och godnatt! <3