Idag är jag ledsen. Idag vill jag gråta. Idag känner jag mig ensam. Idag saknar jag dig så mycket att det gör ont. Idag har du varit borta en vecka. Hur fan ska jag klara 3,5 veckor till?! Jag hatar Irak, JAG FUCKING HATAR IRAK!! Jag vill ha dig här, här hos mig hela tiden. Kan du inte bara komma hem över några timmar. Bara för min skull snälla.

Min vackra, vackra man. Jag önskar att du kunde hålla min hand nu. Bara ligga här bredvid och blåsa varm luft i min nacke. Säga allt det där fina. Allt det där som vi har i en liten ask, gömd under madrassen som vi inte riktigt vågar titta i för vad ska vi göra utav det? Är det som Ali säger..? "Älskar man kan man offra allt och det är något att satsa på". Jag är inte ledsen, jag är inte ensam, jag har inte ont. Jag är glad för din skull, lyckan som rusar inom mig när du ringer är obeskrivlig, det är kanske värt allt. Du i min. Just nu är du min och ingen hade gjort mig lyckligare. Du får gärna vara min ett bra tag till. Men jag vet inte varför jag känner den här rädslan. När jag tidigare pratat om kärlek så har jag alltid sagt att rädsla är den bästa känslan, den känsla som får allt att kännas så verkligt. Rädslan att förlora någon. Jag är inte längre rädd för att förlora dig. Jag ser hur du tittar på mig. Men vad händer om vi öppnar asken och det kommer ut en tsunami och det är jag som springer för mitt liv och lämnar ditt hjärta för att drunkna.

Läs inte in för mycket i det här. Du är min man. Bara min. Du har hela mitt hjärta. Jag är inte rädd för dig. Jag skulle offra allt för dig. Jag är rädd för förväntningar. För förändringar.

Nu gick han precis. Det var sista gången jag såg honom på en månad. Jag kunde inte sluta gå efter. Tills jag förstod att det var lönlöst och jag inte såg bilen längre. Det känns på ett sätt overkligt att jag inte ska träffa honom ikväll igen men samtidigt slog verkligheten mig rakt i ansiktet så fort jag såg honom idag. Tänk att jag inte ska få se min man eller röra vid honom på en månad. Det dödar mig lite. Ganska mycket faktiskt. Jag tänker dränka mina sorger. Sen tänker jag spy i en berg-och-dal-bana. Ni hittar mig på F12 tillsammans med min otroligt trogne "dränka-sina-sorger-vän" Natalie.

Min älskade man, vad jag kommer sakna dig.