Jag saknar dig. Så jävla mycket faktiskt. Mest för att du alltid får mig att må bra och känna mig vacker. Jag ser på saker på ett annat sätt med dig. Det kanske blir du och jag en dag ändå.
Jag slänger en annan i sjön. Jag orkar inte längre. Nu säger mitt hjärta ifrån. Jag hoppade och slog halvt ihjäl mig på kuppen. Men jag står upp fortfarande. Det är ingenting du sagt eller gjort. Det är allt du aldrig sa eller gjorde.

Jag bor i min soffa, det har jag gjort i två dagar nu. Jag har nämligen fått vinterkräksjukan. Ja, jag vet att det inte är vinter än men det heter faktiskt bara så. Du behöver inte oroa dig Lydia, kaskadspyor ska vi inte ens prata om, det kan ha varit den värsta natten i mitt liv och då menar jag verkligen den värsta, men några nära döden upplevelser har jag inte haft? Det lät bara helt galet!
Dagen till ära är det ju också Suit up day. Fan vad jag såg fram emot det. Nu hänger min outfit där i garderoben helt orörd, stackarn. Istället ligger jag här i ett par leggins och grå farfar-tröja i fosterställning och lyssnar på håkan hellström. Iofs lät ju det ganska bra. Ingen talar till mig som Håkan.

Jag har fått en mejl. Ett jätte fint mejl. Av en jätte fin person. Som inte riktigt lyckades göra ett så pass starkt intryck att han fick mig att ändra den väg jag redan gick på även fast jag faktiskt ville det till en början. Som ska åka iväg och jag vill så gärna träffa honom innan det. Så någon gång i november ska ni kvinnor följa med mig till en pub i gamla stan så jag får träffa honom och säga hej då. Ni bara måste följa med mig. Om jag vågar svara på mejlet förstås.