RSS 2.0
show_cravings_ad(PGlmcmFtZSBzdHlsZT0id2lkdGg6IDMwMHB4OyBoZWlnaHQ6IDI1MHB4OyBib3JkZXI6IDBweDsgbWFyZ2luOiAwcHg7IHBhZGRpbmc6IDBweDsgb3ZlcmZsb3c6aGlkZGVuOyAiIHNyYz0iaHR0cDovL2NyYXZpbmdzLnNlL2FkdmVydC9wanNpZnJhbWUucGhwP2E9SURFeU5ETTRNRFF4T0RrLCZiPVlqUXpOR00zWXpFd05HUXpaakJqWTJJM01HTmhNekJpWlRRME1qRTBNRGssJmM9SURFeU5ETTRNRFF4T0RrLCZkPVBITmpjbWx3ZENCMGVYQmxQU0owWlhoMEwycGhkbUZ6WTNKcGNIUWlQaUIyWVhJZ2RYSnBJRDBnSjJoMGRIQTZMeTlwYlhCelpTNTBjbUZrWldSdmRXSnNaWEl1WTI5dEwybHRjRDkwZVhCbEtHcHpLWEJ2YjJ3b01qVXhOREUyS1dFb01UWTFPVEV5TVNsbGNHa29XV3BSZWs1SFRUTlpla1YzVGtkUmVscHFRbXBaTWtrelRVZE9hRTE2UW1sYVZGRXdUV3BGTUUxRWF5d3BKeUFySUc1bGR5QlRkSEpwYm1jZ0tFMWhkR2d1Y21GdVpHOXRLQ2twTG5OMVluTjBjbWx1WnlBb01pd2dNVEVwT3lCa2IyTjFiV1Z1ZEM1M2NtbDBaU2duUEhOakp5c25jbWx3ZENCMGVYQmxQU0owWlhoMEwycGhkbUZ6WTNKcGNIUWlJSE55WXowaUp5dDFjbWtySnlJZ1kyaGhjbk5sZEQwaVNWTlBMVGc0TlRrdE1TSS1QQzl6WXljckozSnBjSFEtSnlrN0lEd3ZjMk55YVhCMFBnLCwiPjwvaWZyYW1lPg==)

<3


Min bästa vän.


Min dag.

Jag måste säga att jag blivit bättre på att uppdatera även fast jag kanske inte skriver om det jag SKA skriva om. Men jag kämpar på så här kommer min dag!
Jag och ludvig kom väl inte i säng förrän vid halv 6 tiden så vi vaknade halv tre. Jag hade under natten insett att jag glömt köpa mat så jag slet upp stackarn ur sängen så var det bara att traska iväg till konsum. Det var faktiskt väldigt kul förutom att ludvig tyckte att det inte var någon skillnad att handla mat med mig som att shoppa med mig. Jag tog min tid och tittade på priser och funderade på vad jag ville ha och så, haha. Jag var väldigt duktig och köpte ingenting onödigt. Okej, mozzarellan och tortilla chipsen var kanske lite onödigt, men alltid gott! Man måste ju unna sig lite ibland. Det skulle nog inte gått på så mycket om jag åkt till en supermarket eller liknande men jag var lika glad när kassörskan sa "916 kronor tack!". När vi packat upp allting här hemma åkte jag hem. Hem till min lilla familj och åt god thai middag. Då kändes allting bra igen när man fick komma hem och allting var som vanligt. Iväg till jobbet och få umgås med massa fina människor så kändes det ännu bättre. Det var en skön natt ändå. Inte så mycket att göra egentligen tiden gick bara så låååångsamt. Slutade klockan två och då dök min taxi-man patrik upp! Han är allt bra den där patrik! Han har alltid underhållande historier att berätta och tyckte inte alls att det var något problem att köra hem mig som vanligt även fast jag flyttat in till stan och det inte alls var hans område. Känns väldigt bra att ha honom till hands nu när det kan bli jobbigt att komma hem.
Nu är jag iallafall hemma på runkan nr 5 igen. Har faktiskt packat upp det mesta nu och har liiiiite ångest då jag tror att cronja kommer att döda mig när hon ser hur mycket plats jag tagit upp. Har jag tur kommer hon med en liten resväska och tycker att jag gjort lägenheten mysig ändå. Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande ensam och vågar inte riktigt gå och lägga mig. Men som sagt jag måste bli van. Kyss

Egen lägenhet och ensam.

Nu sitter jag här med en jävla massa kartonger omkring mig. Aland, Baland och Ali gick för en stund sen efter en väldigt snabb och effektiv flytt. De hjälpte också med att montera bord och klädstång och sånna där manliga saker så det är väl mest kläder som ska in i skåpen nu. Men sen gick dom. Det blev helt tyst. Ensamt. Och jag fick total panik. Jag har tusen saker att göra men kan inte tänka på annat än att nu är jag helt ensam. Verkligen helt ensam. Jag ringde till min man för att han skulle lugna ner mig men det slutade istället i tårar. Man ska fan aldrig öppna käften och prata om saker och ting. Han försökte med att det kommer att vara såhär nu och att jag måste vänja mig. Så är väl kanske fallet men inte idag. Uppvuxen i en familj på 7 personer och alltid en nära kontakt till mormor, morfar, morbröder och kusiner. Alltid ett jävla liv omkring mig kanske mest också för att det är jag som pratar. Vem ska jag prata med nu? Jag saknar mamma. Jag vill åka hem till mamma igen. Jag får lära mig någon annan dag. Istället ringde jag till min alldeles egna. Den människa som känner och förstår mig mest. Så nu är han på väg. Min vackra Ludvig.