Min husband gick för en stund sen. Vi har kelat framför melodifestivalen samtidigt som jag slängt ner massa grejs i kartonger. Jag trodde att jag skulle vara mer ledsen än vad jag känner mig. Jag älskar den här lägenheten, ÄLSKAR DEN!! Men nu vet jag ju att det är väldigt, vääääääldigt nära till det där flyget på skavsta som står och väntar på mig för att ta mig till mina hjärtan. Så jag tror att det lugnar mig lite.

Egentligen skulle min kurdiska familj vara här nu och dricka drinkar och vin för att säga farväl till lägenheten men så blev det icke nej. En liten lillebror ställde till det för en kurd och då kom ingen kurd istället. Jag blev lite ledsen i ögat även fast jag själv blev orolig. Mest för att jag så gärna ville kramas massa med er innan jag åker och hämtar hem min kvinnliga familj som jag kommer att spendera varenda lediga sekund med. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!

Jag och A gissade på en tur imorgon men det blir nog mer än så.. Gaah lite panik har jag nu. Måste få klart allting så jag bara kan släng in det i bilen så fort jag vaknar.

"Om sanningen ska fram" kommer ju att gå på repeat helaaaaa natten!