Jag har ju så många syskon. Även fast de inte alla är mina riktiga syskon så känns det såklart som det. De kommer alltid vara mina små goa barn som jag ser över och skulle göra allt för. Från vänster: Simon, Jessica (båda mina riktiga syskon) och så Linus i mitten bland oss allihopa.

Jag önskar för allt i hela världen att vi hade en bättre och lättare kontakt. När det gäller oss önskar jag att tiden ska gå snabbare så vi får växa upp. Så älskade Simon blir stor och också kan komma därifrån. Så era sår läker och ni slipper tänka på det hemska hem vi bodde i. Jag önskar att jag kunde göra något för att skynda på processen men än är jag faktiskt fortfarande bara ett barn på något sätt. För 8 år sen var jag ett barn som sprang, sprang för mitt liv och lämnade er mitt i smeten. Jag såg aldrig tillbaka utan gjorde allt för att blicka framåt för att komma på benen igen. Jag tror att det skadade vår relation mycket. Jag tror absolut inte att ni eller jag själv för den delen skyller på mig för vår relation, vi var ju bara barn och jag var tvungen att springa. Jag önskar att jag kunnat ta er med mig. Att någon kunde gjort någonting tidigare, att vi kunnat komma därifrån.

Att vi inte behövt leva i ett hem fullt av hat, egoism och fylla. Att min hjälte, min storebror, min älskade älskade storebror rakt in i hjärtat, känt sig älskad, bekräftad och fått det stöd han behövde. Han som gjorde allt för att skydda oss, fem år gammal, han som lät oss ligga under hans täcke och hyscha oss till söms. Att jag idag vill göra allt för att vara hans hjälte känns fel. Att den starka pojken idag är så vilsen och förvirrad. Ibland vill jag fortfarande skrika, ibland är jag fortfarande arg. Arg över att jag är så ung och ingenting kan göra. Över att jag ibland får höra saker som får mig att vilja gå dit och riva ner väggar. Jag hoppas för allt i världen att allt blir bättre nu. Att det blir lite enklare för er alla tre.

Här har vi den lite gladare skaran av min familj! Tvillingarna Jonathan och Sebastian och lillasyster Jackie. De dök upp i mitt liv när jag var 9 år. Jag och Jackie gick i samma gymnastik grupp, hammarby gymnasterna, och i en svett-luktande lokal hittade min mor och deras far varandra. Jag och Jackie var jätte exalterade och gick resten av tiden runt och presenterade oss som systrar. Alla minnen jag har från somrar är med er. Alla gånger vi åkte till rättvik, lekte burken och jonathan och sebastian bytte kläder för att vi inte skulle veta vem som var vem, hur jag utklassade er i fotboll(det är så jag minns det iallafall), jessica och jackies eviga dansande och hur vi jävlades med jackie ibland bara för att hon blev så himla arg. Jag uppskattar fortfarande varje gång ni kommer upp till stockholm. För när vi väl leker så finns det nog ingen syskonskara i denna värld som leker bättre. Ni är vad jag kan kalla familj, min trygga familj.

Sen har vi såklart lillasyster Jessica. Åh vad du har väntat på det här, att jag överöser dig med känslor.

Min lillasyster är iallafall vääääldigt speciell. Tänk er när ni känner glädje, sorg, ensamhet, ilska, upprymdhet, kärlek, lycka, ja vilken känsla som helst egentligen, den känner hon gånger tusen. Jag tror aldrig att jag har sett henne i ett normalt och lugnt tillstånd, NÅGONSIN! Som barn var hon full av krut och satt nog inte still eller höll mun i en sekund. Gjorde hon säkert men det är så jag minns henne. Eller nu när jag tänker efter så hade hon faktiskt en väldigt lugn och mammig period när jag själv var fjortis och gjorde revolt. Men hon var säkert hysterisk glad då eller något hela tiden. Jag fick tidigt rollen som hennes skyddsängel och redan på 6års var jag på barn som sa att hon spottat snus i motvind. INGEN jävlas med min syster. Jag har varit nära på att slå in många näsor för din skull. Men lyckligtvis har det inte blivit så. Det finns nog heller ingen människa som jag blir så arg på, som kan reta mig tills jag skriker i högan sky och som kan få hela min kropp att skaka av ilska. Men det är väl hela jobbet med att vara lillasyster egentligen, att 50% av tiden gå en på nerverna.

Men du är fantastisk, det är du. Jag skulle inte byta bort dig mot någon annan för allt i världen.