Du är som en bakelse, som en cupcake med tjock, glansig, rosa glasyr och ett rött, saftigt körsbär ovanpå. Jag har alltid varit en tjej för cupcakes men på senaste har jag gått på någon slags diet. Jag törstar efter en cupcake, jag kan inte låta bli att titta på cupcakes, jag vill bara frossa i cupcakes!! Jag har aldrig varit en tjej för dieter men på något sätt hamnade jag där, på något sätt så accepterade jag det och lät det komma in. Varför? Ja, jag vet fan inte. Jag kommer inte ens ihåg hur det hände. Jag minns bara att jag skrattade för mig själv bara av tanken och att jag aldrig skulle hamna där, att jag var alldeles för vacker för en diet.
Men nu när jag ändå är här, mitt uppe i min diet, ensam, så erkänner jag att jag mår piss! Jag vill skrika, jag vill slå, jag vill gråta, jag vill slita min diet i stycken sen vill jag gråta ännu mer. Jag får dåligt samvete och låter mig övertalas. Jag blir så tom att det känns som om jag ska spy ibland. Men sen kommer det små(väldigt små) glimtar av att dieten kanske fungerar och inte är så dålig ändå. Ibland ser jag en liten framgång och då blir jag vacker och då vill jag mer än gärna fortsätta med dieten. Jag förtjänar mer, jag vet. Jag borde avsluta, jag vet. Det finns inte ens chans att jag kommer att komma överens med min diet, jag vet. Det finns cupcakes som väntar, jag vet. Hur har jag hamnat i det här och varför har jag trasslat in mig så för jävligt! Någonstans är jag 14 år igen och jag har ingenting förklarat för mig, ingen erfarenhet, ingen självkänsla.


Imorgon har jag min andra halva på cykelavstånd igen. Ingen är lyckligare än jag ♥