En ensam nadia full i säng halv tre efter en mycket snurrig taxiresa måste stirra koncentrerat på en punkt för att fokusera. Stoppa fingrarna i halsen har aldrig riktigt varit min grej men det får man ju sota för när man vaknar.
Problemet är att då tänker man, man tänker massor. Speciellt på konstiga saker eftersom huvudet inte sitter preics där det borde. Jag tänkte på dig, i en hel timme tänkte jag på dig. Det finns ingenting med det som är bra, jag hatar det faktiskt. Jag hatar att tänka på dig. Jag hatar att jag tänker på dig när jag är nykter ibland. Jag hatar att jag pratar om dig ibland som om du vore ett problem. Jag hatar att jag pratar om dig. Jag hatar att du är som du är. Jag hatar att du steg in i mitt liv. Jag hatar dig för du passar inte in i min värld. Jag hatar att jag ens funderar på hur det vore att kyssa dig. Jag hatar att jag tittar efter dig även fast jag vet att du inte är där. Jag hatar att jag vill ringa dig och be dig krypa ner brevid mig. Jag hatar att du gör mig fnittrig och alldeles varm. Jag hatar att jag kommer få höra det här i flera dagar nu. Skjut mig rakt i pannan för jag fattar ingenting.