Här sitter jag och gråter som ett litet barn. Jag kunde inte hejda min nyfikenhet så jag har precis tittat på de två kommande avsnitten i Greys anatomy, de är inte nådiga. Åh så vackert och jag tycker inte om hur jag misstänker att det slutar! De borde ha någon slags varningstext för näsdukar istället för att jag ska behöva blöta ner hela min tröjärm. Nu vill jag bara se det absolut sista avsnittet fast ändå inte för då är det slut.. Usch vad serier gnager in i ens huvud.

Igår vad min skiva och det var riktigt kul! Middagen var helt okej men vi hade roligt med massa Lambo och knasiga uppdrag som folk faktiskt utförde. Några var uppenbara, andra inte tex Louice som sa en massa konstiga saker och jag satt bara och himlade med ögonen och undrade vad kvinnan höll på med.
Självklart hade vi massa nomineringar också och en del blev riktigt klockrena så att jag nästan ramlade av stolen. Min egen hade jag varit ganska nervös över i flera dagar i rädslan om att inte ha gjort något intryck och bli klassens rödtott eller något liknande men den visade sig vara riktigt kul:
"Här har vi en tjej som står ut från mängden, hon har en god portion kreativitet och är oftast på glatt humör med en röst som, inte går att ta miste på. Men framförallt kopplar vi denna härliga tjej med en stor kärlek till mode, framförallt till skor. Till tjejen som bär guldklackar på historian! Nadia, klassens Carrie Bradshaw"
Det var inte så mycket folk där men jag hade rikitgt kul och jag hade så roligt åt mina kära klasskamrater som hade druckigt en öl eller två för mycket. Själv har jag blivit avskräckt från en av mina dåliga vanor på ett väldigt pinsamt men roligt sätt och har inte utövat denna vana(för att inte säga för mycket) sen dess.
Det var inte fören dagen efter som jag insåg hur mycket jag faktiskt drack och vad som faktiskt hände i slutet av kvällen som vi aldrig mer ska tala om!
Jag vaknade upp i mamma och kjelles säng och försökte kliva upp men förgäves, det kunde gått illa så där låg jag ett bra tag och pinades av min äckliga alkoholstinkade andedräkt tills Louice hörde av sig. Är man bakis så ska man ha bakismat även fast man oftast ångrar sig efteråt, vilket det visade sig att vi skulle göra, men vi möttes iallafall vid pizzerian och låg sedan i varsin soffa hemma hos mig och tyckte mest synd om oss själva. Men nu, när bakismagen faktiskt börjat lugna ner sig lite så känner jag mig riktigt nöjd med gårdagens bravader! Nu blir det Twilight, puss och kram!