Det var som om jag inte var där. För första gången blev jag riktigt ignorerad. Jag såg på hur ett helt gäng, där jag faktiskt en gång satt, hade riktigt kul och jag ville vara med. Men ingen bjöd in mig och jag satt istället fem meter därifrån som ett svart får och de arga blickarna ilade i luften. Jag har inte gjort något fel och jag är inte värd det, så jag är arg men allra mest ledsen och sårad. Ni är de bland de finaste vänner jag har och ni har stått mig väldigt nära hjärtat i flera år, men nu känner jag mig utstött och illa behandlad.