Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag saknar dig. Det börjar sjunka in nu, jag börjar förstå att jag valde att ta bort dig. Lika lätt som att trycka på delete, så arg var jag. Men vill vi att det här ska vara rätt? För gud så ont det gör.
Två monster försökte trycka i oss en massa skit men du fanns där för mig såsom jag fanns där för dig och jag tackar dig för det, att du inte gick och lämnade mig i den skit du har skapat. Du hjälpte mig ur den och jag hoppas att vi aldrig behöver se monstrerna igen.
Jag vet att du finns där för mig alltid, men inte på samma sätt. För jag vet att du tycker att det är jobbigt, att jag är jobbig och du blir förvirrad. Men varför måste allting gå så snabbt? Saker ska bytas och tiden förändras, aldrig mer ska du kallas min.
Jag finns inte kvar bara för "barnens" skull. Det vill jag att du ska veta. Jag skulle hata att lämna dom men jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dig, utan min bästa vän. Jag vet att jag är krävande det har jag alltid varit men en liten del av dig behöver jag, ett litet tag i alla fall så snälla får jag låna?