Idag var jag lycklig. Lycklig med dig. Men det är några timmar senare nu och jag vet inte om jag gråter, för duschen är på. Isåfall för att du är omogen. Du är fin och bra och kanske allt jag vill ha. Kanske allting jag behöver. Du är mycket äldre, men inte så det märks. Men det gick alldeles för snabbt på något konstigt sätt, du skulle aldrig ha kysst mig. Mamma pratar om att jag är så gammal nu att nästa förhållande kan hålla i flera år. Jag vet inte om jag vill det. En kyss som fick allting att falla så naturligt och fick mig varm har gjort mig så snurrig men jag vet vad jag vill. Vet du? Men tillslut ska jag leva ihop med honom. Jag saknar honom. Jag saknar att höra att jag är vacker. Saknar du mig? Det känns mer som en utmaning nu. Jag vill ha dig!