Mitt hjärta säger ifrån.
Mina kvinnor det är ingen fara! Efter fyra dagar av konstant värk och ett hårt grepp om mitt hjärta så var det dags att åka in till SÖS. Sjuksköterskan fick jag träffa på en gång och hon tog en massa tester och blod och frågor och sprutade ner mig med kallt vatten och sen hängde det trådar från hela mitt bröst(inte alls så läskigt som det låter) men allt såg normalt ut. In i nästa väntrum, trångt, fullt med folk och en tv.
Har ni sett den där reklamen om analklåda? Det är iallfall en tjej som går upp i skogen och letar efter ett träd som är tillräckligt räffligt och gnuggar sin rumpa mot det. Den kom stup i kvarten och jag skrattade högre och högre för varje gång, jag kunde inte hålla mig!! Att samtidigt sitta i ett väntrum med fulla, irriterade, gamla och trötta människor i 7 timmar så var det inte så populärt.
Snygga, snygga, snygga läkare och sjuk"bröder", mumsfillibabba! och en av dom kom och klämde på mig. Men han såg mest rädd ut och sa något i stil med "Det är något fel på dig det har jag förstått, men jag kan tyvärr inte hitta det. Du kan vara stressad. Så åk hem prova de här pillrerna, vila och kom tillbaka om det inte går över." Öööööh, va? det gör ju ont! Men nu får vi se om det går över, hoppas hoppas!
hypokondriker i all ära säger jag bara! du skulle lyssnat på mig istället i lördags så hade du inte fallit ihop på jobbet juu! :( säger ju att det är bra att va hyppo!