Du är min bästa vän och min trygghet och du har en hysteriskt stor plats i mitt hjärta. För mig är du perfekt, det har du alltid varit. Men för det betyder det inte att det en dag blir du och jag. Det är klart att tanken har slagit mig mer som en kul grej men aldrig, det skulle förstöra allt och jag skulle förlora dig, det är det inte värt. Ni fick det att låta som om jag är helt totalt såld och att jag är rädd för att ta steget till något som för er är helt självklart. Jag vet precis vart jag står och jag är inte rädd för att uttrycka mig men jag tror att ni såg in i det för mycket och tog det lite för allvarligt.
Jag saknar dig, lite grann varje dag. Men jag tänker inte på det så, inte alls. Det finns inget steg att ta för jag vill inte ta det steget och det är absolut inte för att jag är rädd. Jag är realistisk och jag känner inte så starkt som ni tror. Vi är sen länge ett avslutat kapitel och jag tänker inte riva upp gamla sår för att ni ser något vi inte ser.