När jag hör den här låten så tänker jag på dig. Hur vi sprang hand i hand, förväntansfulla över något vi längtat efter hela sommaren. Jag minns hur du höll om mig och hur illa du sjöng men att det inte fanns någon annanstans jag ville vara just då. Även fast det faktiskt visade sig vara en stor besvikelse och vi gick därifrån med ledsna miner så är det ett fint minne som jag tänker behålla.
Vi kan vara det mest opassande paret som någonsin träffats, nästan så att det är lite skrattretande. Men aldrig har något varit så spännande och aldrig har jag känt mig så vacker och blottad men samtidigt så förvirrad och rädd.
Jag är arg på dig för att du bara stack, men jag vet att det var mitt fel och att jag kanske borde ha pratat med dig. Vad jag ville säga är att jag saknar dig.