Gårdagen visade sig vara en ta-det-lugnt-och-njut-dag. Jag och Cronja åkte och simmade efter skolan i medborgarplatsen i 40 min. Det var ganska kul för det var som en motionsbana och vi var typ 17 personer som försökte hålla tempo runt, runt, runt och det var jätte trångt. Men jag och Cronja hade turbofart och var tvungna att ta genvägar mellan kvinnorna och en strandad val som inte kom någonstans. Alexander Bard var faktiskt också där.
Efter ångbastu och långdusch var vi fräscha men kände inte riktigt att vi skulle lägga dagen på hyllan och åka hem till sitt. Så vi ringde vår kära vän Markus Alm som blev glad och satte igång med middag. Pasta och köttfärssås fick vi, riktigt gott faktiskt och så mös vi till "meet joe black", det måste ju vara en utav världens bästa filmer!
Hans nya lägenhet är helt fantastisk btw.

Upp och hoppa tidigt blev det. Jag hade hoppats på att Cronja skulle dra täcket över huvudet och slänga väckarklockan i väggen så att jag kunde göra likaså men det är inte ofta som jag får som jag vill.
Åka till skolan och prata snusk på lektionen och sedan skippa nästa eftersom man är rädd för en utskällning eftersom man inte lämnat in den där rapporten än. Dock så hittade min lärare mig eftersom jag var dum nog att gå förbi utanför. "nadiaaaaa, vad gör du med livet?" "hehe, jag är inte klar än så jag bara går här"  "tio minuter kvar på lektionen så kom nu" sa han och log. Han är snäll Tomas, han är en sån lärare som jag skulle tacka i mitt tal om jag vann pris för något smart någon gång.

Kvinnorna följde med mig hem och det satt sju tjattrande munnar i mitt vardagsrum. Fika och prata massa skit om allt mellan himmel och jord med sina allra bästa, då mår jag bättre än bäst! Fast man inser det inte förens de har gått.. Det är konstigt. Alltid när jag stänger dörren efter mig då känner jag hur mycket jag faktiskt tycker om mina flickor och så ler jag lite för mig själv.


Imorgon kanske jag blir glad, det får vi se. Men jag håller tummarna!