Jag hade en positiv inställning till denna dag. Onsdagar brukar vara bra, roliga lektioner som religion och foto b och på kvällen händer oftast något bra/kul/säg vad du vill. Men någonting gick emot mig idag, man kan kalla det gud eller också sin egen syster.
För det första hade det sista shampoot används upp och att gå utanför dörren men stripigt hår som slaskar en i ansiktet är ett stort nono. Jag lyckades rota fram en liten tub från tyskland som mormor snott hem från ett hotell(gud var nog det goda i det här dramat ändå). Jag gör mig klar och än en gång försöker jag frenetiskt få upp dörren tills jag inser att jag än en gång är inlåst. Stackars jag blev så bitter att jag satte mig på golvet i hallen och tryckte i mig mandariner och försökte komma på goda tankar. Bäste Louice var snäll och åkte tillbaka från skolan för att låta mig komma ut i friheten.

På foto slösade jag bort två timmar och tjugo minuter av mitt liv. En kvinna var där från röda korset och föreläste. Vi trodde allihopa att hon skulle komma och förklara vad det var vi faktiskt skulle få för uppdrag av korset men det hade hon ingen aning om så vi satt i två timmar och kollade på bilder som man säkert sett tusen gånger förut.

Ikväll händer det ingenting heller eftersom alla lämnar mig för idre och måste spendera kvällen med jobb, oasis eller packning. Så jag tänkte trycka ner mig själv i soffan och titta på antingen "a little thing called murder" eller "mandomspriset"! but whyyyyyyyyyyy?!