Igår var dagen här som jag länge, länge sett fram emot. Min käre morbror Frank fyllde 50 gamla och hela släkten skulle samlas för att dansa, äta, gråta och skratta. Det är inte ofta det händer men jag kan inte mer än älska de tillfällen vi ses. Min morbror Björn dansar som en full snögubbe och min mor lyckades hålla ett HELT och ganska roligt tal faktiskt utan att gråta. Vi hade väldigt kul även fast fulla vuxna kan vara det pinsamaste och mest omdömes lösa människor som finns. Men jag och mamma dansade massor och skrattade åt kvinnor som tror sig bli väldigt sexiga och kladdar på sina vänninors män, som tur var blev det inget slagsmål eller liknande.
Men det mest underbara med gårdagen var att jag för första och kanske enda gången var med om ett riktigt och underbart moment!!
Det var under middagen och folk ställde sig upp och höll tal en efter en. När middagen nästan var slut och alla som ville säga några ord hade sagt några ord så klirrade min morfar i sitt glas och ställde sig upp, tittade på Frank och sa "Jag vill gratta dig och hoppas att du får en trevlig kväll men jag vill också hylla och tacka en person som stått ut med mig alla dessa år som är här ikväll" och så vänder han sig till min mormor "för just idag är det 53 år sen du sa ja till att spendera ditt liv med mig" och så började tårarna rulla, på mig, på min syster, på min mor, på mina morbröder och på min morfar. Alla ställde sig upp och applåderade och det kan ha varit det vackraste jag sett i hela mitt liv! Så jag vill också tacka och hylla för det finns inga människor som jag älskar, uppskattar och som jag har så mycket respekt för.

Jag är så stolt över att få kalla er mormor och morfar