Nu har jag kommit till det där stadiet när jag känner total förvirring, helt tom men framförallt otroligt ensam. Förra sommaren hade jag någon vid min sida. Även fast han jobbade häcken av sig och vi spenderade långa perioder ifrån varandra så kände jag mig aldrig ensam. Vi har blivit väldigt nära vänner men nu är han i ett annat land på festival med våra vänner och jag skulle kunna sälja en arm bara för att få åka dit! Jag saknar honom och våra långa, knäppa, nadia-centrerade samtal. Nu håller jag tummarna så att han ringer så fort han kommer hem, med en grym plan!